LinnéaThelinMalik

Orka deppa. Hatar efter sommaren, när hösten kommer smygandes och sedan slår en hårt i magen.

Man blir helt deppig, allt känns fel och konstigt. Man vill vara själv men ändå vill man liksom vara bland folk för att inte tänka för mycket.

Finns så mycket man gjort som man ångrar, finns mycket man inte gjort som man önskar att man hade gjort. Man vill glömma, förlåta, spola tillbaka eller försvinna.

När man är missnöjd med saker måste man tänka på dem sakerna, känslorna man faktiskt har.

Det kan handla om vad som helst. Är man missnöjd med sitt utseende så tänker man på ett utseende man inte skulle vilja ha och glädjer sig åt att man inte har det.

Är man missnöjd och ledsen bara för allt får man tänka på att man har tak över huvudet, man har familj, vänner, mat på bordet, rent vatten.

You get my point.

Det finns alltid något man kommer på. Det får mig att må bättre, men det känns hemskt att man ska behöva klanka ner på någon annan som har det värre än mig för att jag ska få må bra.

Det finns alltid någon därute som har det värre. Någon därute som kanske inte ens har någon att luta sig mot när allt drar ihop sig, vissa har förlorat allt. vänner, familj, hem m.m. vissa kanske inte ens har haft vänner.

Fan vad hemsk världen är egentligen, människor skapar problem, människor löser problem.